Byggchefernas ambassadörer gör ett viktigt jobb för branschen. Genom att föreläsa på skolor, medverka på mässor och möta framtida kolleger är de representanter för hela byggsektorn.
– Det är en kul grej att vara med på, säger ambassadören Anders Oscarsson Rüdlinger.

I cirka 15 år har Anders Oscarsson Rüdlinger varit medlem i Byggcheferna. Han är platschef på Tuve Bygg i Mölndal, med en bakgrund som såväl hantverkare som arbetschef. I mars utsågs han till ordförande för Byggchefernas avdelning Väst.

Genom hans styrelsearbete och ambassadörsuppdrag löper samma röda tråd:

– Jag återkommer hela tiden till värdet i att nätverka, säger han. När det går två arbetstillfällen på varje platschef finns inte någon arbetsbrist att prata om. Då är den stora frågan snarare hur vi ska klara av allt med ett så bra resultat som möjligt, utan att orsaka utbrändhet. Att vara engagerad i Byggcheferna ger ett nätverk av andra som är i samma situation.

Du vill att medarbetare ska hjälpa varandra i stället för att skylla på varandra. Hur menar du då?

– Det är en tanke jag driver i mitt dagliga arbete, att kunna stå upp för det man gör och samtidigt hjälpa dem som har bekymmer. Det gäller alla. Ser man att det inte går bra för någon ger man den personen en hjälpande hand, så att den kommer vidare. Det är extra viktigt i en högkonjunktur, som vi är i just nu. Det är lätt att något går snett när allt ska bli klart så fort som möjligt.

Varför ska studenter söka sig till byggsektorn?

– Det är en väldigt rolig och spännande bransch. Det blir aldrig enformigt, för varje projekt tar ju slut. Då får man ett nytt. Man behöver inte oroa sig för att det ska bli långtråkigt. Man kan alltid ta med sig sina erfarenheter, samtidigt som man alltid kan få nya arbetskamrater.

Vad får du själv ut av att vara ambassadör?

– Man får lära sig mycket, det är bra för den personliga utvecklingen. Det tar lite tid, men det är heller ingen gigantisk arbetsuppgift. Jag tycker personligen att det är väldigt roligt att träffa andra människor som gör samma saker som jag själv, så att man kan utbyta tankar och idéer. Det ger ambassadörskapet väldigt goda förutsättningar för. Det är ett bra tillfälle att nätverka.

Vill du också bli ambassadör? Kontakta Sofia Löfberg på 08-598 990 24 eller anmäl intresse via byggcheferna@ledarna.se.

Byggbranschen i samverkan har inte bara ett nationellt kansli.
På 14 platser i Sverige finns lokala nätverk med egna initiativ.

Att företag ska konkurrera på lika villkor, med trygga arbetsförhållanden för alla anställda, är en självklarhet för Byggcheferna. Därför ingår föreningen i Byggbranschen i samverkan (BBIS), projektet där arbetsgivare och fackförbund har gått samman mot svartarbete, lönedumpning och annan oseriös verksamhet i byggbranschen.

Kampen är viktig att bedriva nationellt – men lika viktigt är det arbete som sker lokalt.

En av många städer med ett eget BBIS-nätverk är Uppsala. Bengt Westman, ombudsman på Byggnads, var med om att starta det 2011.

– Det är ett bra forum för att jobba med frågor kopplade till ordning och reda i byggbranschen, säger han. Det sätter fart och ökar förändringstrycket. Dessutom är det ett värdefullt nätverk eftersom du lär känna andra personer som arbetar med de här frågorna, exempelvis på myndigheter. Det underlättar alltid att ha en personlig kontakt att vända sig till.

Bengt Westman, Susanne Howard och Anders Ragnarsson är engagerade i Byggbranschen i samverkans lokala arbete i Uppsala.

Anders Ragnarsson, chef för Sveriges Byggindustrier i Uppsala, upplever ett starkt engagemang och en hög närvaro i det lokala nätverket:

– Det övergripande målet är att främja sund konkurrens genom att försvåra för företag som fuskar, säger han. I praktiken handlar det mycket om att vara ute på gymnasieskolorna och prata med elever och lärare, det är där vi måste börja. Filmen En dyrköpt läxa har varit ett oerhört värdefullt hjälpmedel för oss, vi använder den i skolorna som utgångspunkt för en vidare diskussion kring svartarbete.

Den nämnda filmen spelades in för attitydprojektet Ren byggbransch. Den kom till efter ett rollspel arrangerat av Skatteverkets kontor i Uppsala, där informatören Susanne Howard ser BBIS som ett bra forum med ett gemensamt fokus:

– Det är viktigt att seriösa företag och upphandlare får kunskap om hur man kan använda och tolka Skatteverkets offentliga uppgifter för att bland annat undvika företag som inte redovisar löner för sina anställda, säger hon. Införandet av personalliggare i byggbranschen ställer stora krav på både byggherrar och entreprenörer att sätta sig in i regelverket. Om inte personalliggarna förs på rätt sätt så kvarstår både risken för svartarbete och att drabbas av dyra sanktioner. Skatteverket förutsätter att personalliggarna förs på rätt sätt från den 1 juli 2016, så att beslut om kontrollavgifter på tusentals kronor inte behöver tas ut.

Under hösten har ytterligare en BBIS-film lanserats. Skattebrott – ett hot mot vår demokrati handlar om vikten av att veta vem man gör affärer med. Den innehåller bland annat tre praktiska råd om hur skattebrott kan undvikas vid upphandlingar.

Byggcheferna består av 16 500 medlemmar. Inom sju lokala avdelningar har alla en chans att göra sig hörda. Vilka beslut som fattas i framtiden, det styrs av vilka frågor vi lyfter i dag.
Vi strävar efter en sund och schyst byggbransch, präglad av etik, mångfald, hållbart ledarskap och god arbetsmiljö för chefer. Vill du vara med och bidra? Varmt välkommen att kontakta oss. Det är vi som sätter vår yrkesroll på kartan.

NORRA NORRLAND
Peter Sjöquist (ordförande):
”Det är en trygghet att vara med i Byggcheferna. Om något händer på arbetsplatsen, som uppsägningar eller organisationsförändringar, kan man få hjälp från Ledarna. Är man inte med får man klara sig själv. Det som ger mig mest i att vara engagerad är samhörigheten, när man vet att man har stöttning av både Byggcheferna och fackförbundet. Sedan är det viktigt med ett forum där vi kan driva våra frågor om arbetsmiljö och avtal.”

MELLAN
Lars Bergqvist (ordförande):
”Byggcheferna är de enda som arbetar med byggchefers frågor. Vi bevakar bland annat deras löner och har väldigt bra lönestatistik. Vi har också bestämt oss för att driva mjukare frågor, som etik, mångfald och chefers arbetsmiljö. Det är det ingen annan som gör. Därför finns det skäl för folk att fundera på om det inte är ganska bra att någon gör det. Ingenting kommer gratis. För mig och många andra är demokratin enormt viktig. Man kan inte driva Byggcheferna som ett företag, utan det ska vara förankrat i myllan.”

ÖST
Jeanet Corvinius (ordförande):
”Vi har 6 000 medlemmar men behöver bli fler, eftersom branschen faktiskt växer. Ju fler vi är, desto lättare är det att lyssna på oss. Dessutom innebär Byggcheferna ett fantastiskt nätverk. Vi är med och påverkar i stora branschfrågor, vilket kampanjen Stoppa machokulturen är ett exempel på. Den har fått ett starkt genomslag, även om inte alla företag säger det. Alla stora bolag jobbar med jämställdhet på ett eller annat sätt just nu.”

VÄST
Anders Oscarsson Rüdlinger (ordförande):
”I dag har vi en fruktansvärt het byggmarknad och då gäller det att bygga nätverk. Det är det som kan stärka oss för framtiden. På högskolorna är det många som får jobb innan de ens har hunnit gå klart, som kanske inte behöver tänka i de banorna. Det är först när det krisar som de kan se att ett medlemskap är värt något. Nyttan är att träffa andra, förstå att man inte är ensam i sin situation och få ett mentalt stöd. Man får inblick i olika sätt att lösa problem.”

SKÅNE/BLEKINGE
Lars Tengvall (ordförande):
”Det finns många frågor där Byggcheferna har påverkat branschen, till exempel nollvisionen för dödsolyckor. När vi presenterade den blev byggföretagen helt förskrämda, men nu jobbar alla efter den. Visst påverkar vi genom vårt medlemsantal. Det är Ledarna som står för tryggheten, medan Byggcheferna bevakar branschen. För egen del får jag mycket tillbaka. Jag möter många människor och lär mig mycket om hur hela byggbranschen fungerar.”

VILL DU OCKSÅ BLI ORDFÖRANDE?
Just nu är ordförandeposten ledig i två av våra distrikt! I Gävle/Dala/Sundsvall och Småland/Halland har du chansen att bli företrädare för tusentals kolleger. Intresseanmälan kan skickas till byggcheferna@ledarna.se.

SÅ BLIR DINA LOKALA FRÅGOR NATIONELLA
Februari 2017: Varje avdelning inom Byggcheferna kallar till möte. Här väljs totalt 30 ombud till Byggchefernas stämma. Ju fler medlemmar en avdelning har, desto fler ombud får den välja.
September 2017: Byggchefernas stämma. Av samtliga deltagare utses 17 ombud till Ledarnas kongress. Dessutom väljs styrelse för nästa fyraårsperiod.
Maj 2018: Ledarnas kongress. De utvalda ombuden representerar Byggchefernas 16 500 medlemmar.

Etiopien, Somalia, Niger, Sierra Leone.
Som byggnadsingenjör har Lars Lindfors jobbat i Afrikas mest krisdrabbade områden.
– Det är ett sätt att testa sin förmåga, förklarar han. Både yrkesmässigt och på ett mänskligt plan.

I september var Lars Lindfors i Centralafrikanska republiken, en laglös nation i Afrikas inland. Det var hans senaste av många bygguppdrag på svårt utsatta platser. Han ingår i personalpoolen på MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), som deltar i hjälpinsatser över hela världen.

– MSB funkar som ett bemanningsföretag åt FN-systemet, förklarar han. Vi är ett ganska stort antal människor som finns i ett register. Kommer en fråga om byggnadsingenjör går den ut till oss som är det. Sedan projektanställs man för just den perioden. Jag har haft vanliga jobb också, men sedan ett antal år tillbaka har jag mest ägnat mig åt det här och försökt kombinera med mindre projekt åt tidigare arbetsgivare.

Han var 57 år vid sitt första MSB-uppdrag, en besiktning av en övningsbyggnad för räddningstjänsten i Tadzjikistan. Sedan dess har han varit med om att bygga en FN-camp i Etiopien, besikta en departementsbyggnad i Somalia, utveckla lagerkylning i Niger och projektera sjukvårdslokaler efter ebolaepidemin i Sierra Leone. För EU:s räkning har han även besiktat en bombad gränsövergång på Gazaremsan och gjort förslagshandlingar inför en eventuell återuppbyggnad.

– Det är definitivt inga enkla miljöer att leva i, säger han. Det handlar ofta om länder som ligger sist i alla mätbara skalor, med låg inkomst per capita, hög barnadödlighet och inget polis- eller rättsväsende att tala om. Det gör att omständigheterna blir väldigt krävande. Man kan inte röra sig ute på kvällarna. Ibland har man med sig frystorkad mat i ryggsäcken för säkerhets skull. På det viset är det mer likt en fjällvandring än att åka till en arbetsplats.

”Det spelar inte så stor roll vem som åker ned och gör jobbet, men jag tror att det är en viktig signal med internationell civil närvaro på de här platserna”, säger Lars Lindfors, som har utfört många uppdrag för MSB i Afrika.

I Centralafrikanska republiken har han varit flera gånger, för att besikta och renovera anläggningar åt FN. Det är ett land som Utrikesdepartementet uppmanar alla svenskar att lämna, avråder från alla resor till och beskriver som ett av världens minst utvecklade, präglat av plundringar, terrorhot och kidnappningar av FN-personal. Ändå har Lars Lindfors aldrig känt sig rädd:

– Vi är inte målet, säger han. Däremot kan vår utrustning eller materielleveranserna vara det. Men man rör sig inte utomhus på stan mer än absolut nödvändigt. Vi följer en säkerhetsmanual och så fort något händer håller man sig inne. Har det varit en incident någonstans åker man inte till det området. Men man ser vapen överallt och måste vara medveten. Även om det inte är öppna strider är läget väldigt, väldigt spänt. En liten gnista kan utlösa okontrollerat våld. Jag har inte varit i närheten av det, mer än att jag på nätter har kunnat höra skottlossningar.

I projekten anlitas lokala entreprenörer och byggarbetare. Av dem har många aldrig använt en skruvdragare. Verktyg som går sönder kan svårligen ersättas. Transport av material kräver ofta militäreskort, medan cementsäckar måste övervakas för att inte innehållet ska stjälas.

– Vi är lite dårar, vi som tackar ja till de här uppdragen, för vi vet om svårigheterna på förhand. Det är någonting som triggar, som är mycket svårförklarligt. Att försöka hitta lösningar i en miljö där man inte kan gå till Clas Ohlson och köpa borr. Samtidigt får man tillbaka mycket i form av möten med kulturer och upplevelser som inte går att värdera i kronor. FN-personalen, mina kolleger, är också oftast helt fantastiska människor. Det är så oerhört mångfasetterat.

Lars Lindfors når pensionsåldern i december, men tror att han kommer att genomföra ytterligare några projekt. Samtidigt som han tonar ned betydelsen av sina hjälpinsatser säger han att om han vore yngre skulle han genomföra många fler.

– Den faktiska nyttan och vad vi egentligen gör, det kan man verkligen diskutera. Det kostar mycket pengar, om man ser det krasst, för mycket enkla förbättringar som borde kunna göras på ett annat sätt. Samtidigt ser jag inga alternativ. Det spelar inte så stor roll vem som åker ned och gör jobbet, men jag tror att det är en viktig signal med internationell civil närvaro på de här platserna. Där tror jag att vi gör den största skillnaden. Att vi visar att det internationella samhället finns och på något sätt vill bidra.

Vill du också jobba utomlands? Som medlem i Byggcheferna kan du få tips och råd på vägen.
Läs gärna tidigare delar av artikelserien här och här.

En arbetsbyxa för gravida har blivit en storsäljare för Operose.
Johanna Söderström, företagets grundare, gläds åt både framgångarna och konkurrensen som hennes produkter har fått.
– De stora företagen börjar förstå att de måste ta tag i det här, säger hon.

Under hösten har Blåkläder drivit en kampanj för sin damkollektion. Med kvinnliga hantverkare som testpanel, både av befintligt och planerat utbud, har företaget velat få hjälp att skapa arbetskläder för alla. Samtidigt har flera konkurrenter, som Fristads Kansas och L Brador, egna kollektioner riktade mot kvinnor.

– Vi ser i dag en tydlig utveckling i branschen där allt fler kvinnor väljer att arbeta som hantverkare, säger produktutvecklaren Rose-Marie Näsström till Blåkläders hemsida. Vi arbetar ständigt med att bredda sortimentet i samtliga arbetsgrupper och för kvinnor vågar jag påstå att vi i nuläget enbart befinner oss i startgropen. Samtidigt är vi väldigt måna om att inte stressa fram nya produkter. När en nyhet lanseras ska den vara genomarbetad, utvärderad och uppfylla samtliga krav som förväntas på den, vilket kan ta tid.

”Mitt skäl att börja göra det här var ett genuint intresse för att ändra förutsättningarna för kvinnor som vill jobba inom mansdominerade yrken”, säger Johanna Söderström, grundare av Operose. Foto: Jessica Söderström

Johanna Söderström har i tre år drivit företaget Operose, specialiserat på arbetskläder för kvinnor. Hon tror att marknaden har vuxit av att mindre aktörer, som Operose och Elinord, har visat hur stort behovet är.

– Det är lätt att tänka att det är något ytligt när det handlar om kläder, men det är en stor del av arbetsgivarsidan att erbjuda plagg som man känner sig bekväm i, säger Johanna Söderström. Det bidrar till en självkänsla och ett förtroende när man kommer till en arbetsplats. Man kan föreställa sig hur det vore om det var tvärtom, om det bara fanns damkläder i ett yrke där män skulle börja ta plats. Då hade det skett en förändring mycket snabbare.

Den mest uppmärksammade produkten från Operose är en gravidbyxa. Tack vare att ingen motsvarighet finns har den kunnat beställas även av bolag som haft avtal med andra leverantörer.

– För oss som är en liten uppstickare och kommer från ett annat håll är det kanske lättare att vara nytänkande och använda nya material, säger Johanna Söderström. De andra har redan hållit på ganska länge med sina herrkläder, som på något sätt speglar normen. De som har gjort försök att tänka kvinnligt har ofta tänkt på gullighetsfaktorn. Då har det blivit glada färger eller rosor. Vi försöker tänka mer på funktion och behov.

– Mitt skäl att börja göra det här var ett genuint intresse för att ändra förutsättningarna för kvinnor som vill jobba inom mansdominerade yrken, fortsätter hon. Det känns som om de större bolagen följer efter för att de måste, för att samhället har börjat efterfråga det. Jag kan tycka att det är kul, men jag är också stolt över att jag gör det här med hjärtat. Från början tänkte jag inte så mycket, jag bara gjorde, men ju mer jag är ute på arbetsplatser och får höra deras historier, desto viktigare känner jag att det blir.